En
vanlig dag i början av millenniet
3 januari
2000
Det
blev vardag det här millenniet också. Och nu
tänker jag sluta tjata om det! Herregud, det är
999 år drygt kvar innan vi kan börja snacka om
sånt här igen. Nej, nu tar jag tag i vardagen
och fortsätter precis som förut. Jag har inte
blivit ett dugg annorlunda. Jag är trött
på julmaten och på tomtarna och längtar
intensivt efter gult! Julpyntet ska bort och röda
ljusen ska brinna ner för den här julen. Sen
städar vi bort julen och ställer in
julkartongen i förrådet. Mitt hem vill jag nu
pryda med frasande tulpaner i vackra vaser.
Ingen
tror väl mej så här efteråt, men
jag var faktiskt aldrig rädd på allvar att det
skulle ske något konstigt. Jag säkrade inte
ens allt material i datorn. Och vi glömde bort att
ordna saker och ting och hade ingen reservproviant eller
någon fotogenlampa hemma. En ficklampa har vi
alltid redo utan att det minsta katastrofhot finns i
luften. Det enda som oroade mej på
nyårsaftonen var att hissarna skulle strejka, men
det har inget med några millennumbuggar att
göra. Hissarna Thelma och Louise står stilla
med jämna mellanrum och det händer flera
gånger i veckan. Det har de gjort ett halvår
minst och lär fortsätta tills den stora
renoveringen av vår galleria fortskrider så
att det blir deras tur att bytas ut. Här händer
de märkligaste saker. Terrassen är en
byggarbetsplats, nere i gallerian flyttar butikerna
omkring och allt är en enda stor
röra.
Med
all respekt för det tjusiga tjugohundratalet
så tror jag att nittonhundratalsinfluensen kommer
att fortsätta ett bra tag till. Och apropå
nollnollister som jag skrev om häromdagen, så
är Astrid Lindgren som föddes år 1907
vår mest berömda nollnollist. Jag menar att
hon gjort en av de allra största kulturinsatserna
för svenskt 1900-tal. Det spelar ingen roll om
Herman skriver historia så pennan glöder, det
är Astrid Lindgrens skildringar på gott och
ont från Sveriges hjärtans djup som känns
som de allra viktigaste dokumenten över ett stycke
1900-tal och även en bit sent 1800-tal. Hennes
berättelse om föräldrarna Samuel August
från Sevedstorp och Hanna i Hult och deras
kärlek som var med i Sveriges radios serie
Århundradets
kärlekssaga
röstades fram som just det: Århundradets
kärlekssaga. Novellerna är samlade i en bok med
samma namn och är utgiven på Sveriges Radios
förlag.
Det
finns andra stora författare som också gjort
1900-talet odödligt, men ingen har gett
berättelserna sådan varaktighet som Astrid,
eftersom hon skrivit för de små barnen som i
sin föreställningsvärld för alltid
får människor, miljöer och händelser
inpräntade. Och Astrid Lindgrens huvudpersoner
är inte bara berömda så att minsta barn
känner till dem, de är dessutom
odödliga.
Sökmaskiner
förstår jag inte ett dugg av! De måste
vara förvirrade på något sätt och
på deras konferenser och sammanträden
måtte det gå konstigt till.
Sökmaskin på
utbildning: Vad ska jag
göra med alla som söker på ordet
rymden?
Läraren:
Skicka dom till Filippas lilla hus i rymden.
Sökmaskinen:
Men kan det vara vettigt?
Läraren:
Något måste du väl göra!
