En surfande Jag är en surf-ande. Jag svävar som en ande i rymdhavet och fladdrar lite hit och dit. Jag behöver några stationer i mitt osaliga rymdeliv. Några fasta punkter, så att säga. Ett par hemsidor där det händer lite då och då, en prathörna, en konferens, någons dagbok, en familjesida där jag har intressen. Annars blir jag lätt en osalig surfande i mitt surfande. *** Mitt första surfande var totalt meningslöst. Det fanns inte många privata hemsidor att titta på eller stationer där jag kände mej hemma. Det här är redan historia för nu kan man knappt vända sej i trängseln av privata hemsidor! Jag var rotlös i rymden. Jag hade bokmärken och de blev fler och fler för jag trodde att jag skulle återvända någon gång. Det gjorde jag nästan aldrig. Återvände jag blev det File not found, för det är lätt att flytta i rymden och att leta efter någon är förstås värre än att leta efter den berömda synålen. *** Surflivet är spännande, inte tu tal om det. Alltid dyker det upp något nytt. Man hinner knappt med alla sina känslor av häpnad, förvåning, glädje, skratt, nyfikenhet och intresse. Man kan bli helt förlorad i ett oändligt hav om man inte håller i sej i sin lilla surfbräda. Mina bokmärken är min surfbräda. Jag styr efter den. Först tittar jag till några hemsidor där jag känner mej hemma och där jag blir bjuden på nyheter med jämna mellanrum.Ett par dagböcker har jag hittat som jag är nyfiken på, för jag vill veta hur det går. Besöker jag en gästbok hittar jag genast en massa trevliga länkar och så börjar jag irra runt lite. Irrandet leder ibland till otroliga upplevelser, ibland blir det platt fall. Då känns det som om surfbrädan stött på ett stort stenblock under ytan. Ibland trillar jag helt enkelt av och tycker att nu får det verkligen vara nog! Ja, jag är en surfande! Ibland en osalig, men för det mesta en saligt surfande surfande! © Filippa Nästa: Handarbetets ovänner Tillbaka till Nattboken Filippas kolumn Filippas lilla hus