Sällskap för stunden En trevlig sällskaplig dag avbröt mitt idoga redigerande. Tack för det! Jag börjar drunkna i texter och papper och att hantera jättesjok av text är ingen lätt match. Hellre ha dem dansande omkring på webben, då vet man inte hur mycket plats de tar och har lagom slapp kontroll. När jag nyligen upptäckte att jag faktiskt under något år måtte ha skrivit ungefär motsvarande en tegelstensroman tyckte jag att det kunde jag väl ha gjort då:) Men det är inte mitt gebit, jag kan inte koncentrera mig, inte skapa intrig och bygga upp persongalleri, jag måste arbeta i det korta, snabba formatet, annars tröttnar jag. Och att sitta fast i en tegelstensroman är nog inget vidare, jag har suttit fast i sex tegelstenslärarhandledningar under lika många år, jag vill inte ens påminnas om den tiden. Det är otroligt kul att arbeta med layout i trycksaker - i något litet fack i hjärnan fanns allt kvar, jag till och med kom ihåg snabb-kommandot för pagina. Jag blev häpen att det fortfarande fanns minnesspår av sådana detaljer. Jag trixar inte särskilt mycket, jag har gått i för hård skola för det. Det var nyttigt att ha formgivare i sin närhet, så mycket man ändå lär sig av andra när man jobbar i olika projekt, trots att var och en arbetar inom sitt gebit. Tyvärr går det inte att "översätta" layouten för att visa den här. Så enkelt får det inte vara! Men jag kom på efter många försök hur jag skulle hantera rubrik kontra brödtext för att nå bra effekt i just det här jobbet. Det ska gå jämnt ut också och det är där en del av svårigheten ligger. En hemsida kan bli hur lång som helst, men varje trycksida ska säga stopp på exakt rätt ställe. Det får inte bli hängande rader och ensamma ord - då måste man knapra i texten. Vilket alltid, alltid är nyttigt. Alla texter mår bra av att av osthyveln går fram. Även om det ibland svider! Och att göra jämn högermarginal är alltid ett överraskningsmoment - då kommer det verkliga finliret. *** Vi har haft fikagäster i omgångar och jag hade köpt några fantastiska jordgubbsbakelser som vi festade på. Såna där uppblåsta små konstverk som man nästan inte vill förstöra genom att sätta gaffeln i dem! Men de slank ner! Och sen såg vi herrarnas konståkning som motion efter bakelserna.   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus