Ord mot ord Det stora grälet mellan en minister och en hög tjänsteman pågår i media, har pågått en lång tid. Jag orkar inte riktigt följa med. På något sätt misstänker jag att jag tar parti för henne för hon är kvinna. Han verkar ohyggligt torr och tråkig, alltså tror jag att han nog kan ha varit just så burdus mot henne som hon påstår. Hon verkar timid och bräcklig. Så där kan man hålla på. Det är oerhört svårt att verkligen höra vad folk säger, tänka klart och inte ha förutfattade meningar. Tack för att jag aldrig kommit i en situation då jag måste vittna eller döma. Sånt skulle jag aldrig klara av. Jag ser allt för personligt färgat och objektivitet är visst inte min starka sida. Åtminstone inte i den här frågan. *** Om någon tror att ensamt jobb framför datorn eller ensamma timmar med böcker och tidningar skulle vara underlägsna samvaron på ett jobb, snack i fikarum och vid sammanträdesbord, vill jag protestera å det högljuddaste! Det är underbart att inte behöva få alla dessa intryck av andra personer hela tiden. Att höra vad den och den sagt och säger, att få brottstycken av skvaller, idéer och tankar eller strölyssna socialt på någon som berättar om sin katt eller tvättmaskin eller något sådant. Jag är nog en ensamsnobb, när allt kommer omkring. Ändå är det underbart roligt när någon ringer, när jag stämmer möte på stan med en vän, när någon kommer för att dela en fika här hemma. Det får vara lagom doser dock. Det som är det allra bästa med min tillvaro just nu är att jag själv väljer. Och väljer bort. Det är kanske det som är den stora friheten: att välja bort. Att inte vara tvungen till någonting. Det är bara jag som bestämmer över min tid. Sen att folk säger att jag inte är riktigt klok som sitter och skriver hela dagarna i stället för att ta ledigt och roa mig på stan eller rulla hatt, det bryr jag mig inte om. Det är mitt ord mot deras!   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus