Flärd, glitter och bjäfs Det är inte det sämsta! Ett nytt läppstift eller nagellack kan förgylla en grå dag. Den nya underbara rengöringsmjölken behövde ett ansiktsvatten och då var det bara att slinka in i varuhuset och spana. Och oj, där finns en hel hörna på Åhléns i City med bara parfymer och vällukt. Man kan spruta omkring sig med alla tänkbara dofter och jag gjorde en minnenas doftresa med de ljuva parfymer jag unnat mig under årens lopp. Det var annat än mormors 4711 det! Men ack, alla väldofter är färskvara. Ingenting stinker som en eau de toilette vars sista förbrukningsdag är till ända. Jag har inte hjärta att kasta dem för de vackra flaskornas skull, men borde dödskallemärka dem. Den ljuva Dolce & Gabanna, min senaste favorit, har också börjat lukta misstänkt skunk. Raskt upp till påskpyntavdelningen. Det går alltid att fördriva en stund med att titta på årets modeller av tuppar, ägg, hönor och annat påskpynt. Man hade inte riktigt kommit igång ännu, påsken känns ganska avlägsen. Med minimal ansträngning går det att fördriva massor av trevliga halvtimmar och drömma vid frotté, gardiner, porslin, ramar och vykort. Inte produktivt alls, men välgörande för välbefinnandet. När jag väl hade insett att jag klarar mig utan det mesta i ett helt varuhus, kände jag mig nöjd, inhandlade raskt tre ramar och några vykort och gick till kappaffären i nästa kvarter och hämtade min nya swagger som skulle läggas upp i ärmarna. Alltså swagger står inte i svensk ordlista! Men nu har jag en sån och kräver att ordet kommer med. En kort kappa, slutar ovan knäna, lite flott elegant så där och man trippar i den över långbyxor eller snygg kjol. Inte några klumpskor till - nej helst snygga promenadskor ska det vara. Och nu ska det bli vackert väder i morgon för då ska jag ut och promenera i min nya swagger! Och hör sen Svenska akademien som inte fått med ordet i tolvan. Ordet swagger betyder stoltsera, kråma sig och låt gå för det! Den är ursnygg, min nya swagger! Jag kråmar mig gärna i den! *** Jag är inte mer än 164 centimeter i strumplästen. Jag brukar känna mig ganska liten i folksamlingar, och har alltid önskat mig vara aningen längre. I dag upplevde jag något märkligt i vimlet. Har folk blivit kortare? Tvärtom mot rapporterna att medellängden ökat. Trots att många går omkring med jättehöga sulor såg de flesta korta ut. Jag var i dag inte kortare än andra, jag var som de allra flesta. Vart har alla jättar tagit vägen? Riktigt som på Madeira var det inte. Jag firade nyårsafton på piren i Funchal ett år och där räckte inte urbefolkningen mig mer än till axlarna. En mycket märklig känsla att sticka upp ovanför mängden. Antagligen var det här bara slumpens verk. De långa hade annat för sig i dag än att flanera på stan och att åka tunnelbana. *** Flärd, glitter och bjäfs! Så härligt! Och gissa vad jag skulle vilja göra i morgon bitti? Åka ut till Arlanda iförd min nya swagger och nätt bagage och ta flyget till London, Rom, Paris, Edinburgh, Wien, Amsterdam eller åtminstone Köpenhamn!   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus