Bladet för munnen Vilket blad är det man ska ta från munnen? Har man ett blad för munnen? Ett fikonlöv hade man på ett annat ställe. Vilket blad är det fråga om? Vilket blad det än är så tänker jag det från munnen. Snart. Inte just nu. Modet sviker mig. Jag vet inte om jag törs. Jag ska ta sats, så där som man antagligen gör när man ska hoppa bungy-jump. Jag säger till i förväg. Eller också käkar jag upp bladet. Undrar hur det smakar... Ljuset i tunneln Man kan jobba livet ur sig nästan. Slita verkligen hårt. Det kan till och med vara roligt att jobba så mycket att det inte finns plats för mer än någon halvtimme på ömse sidor arbetstiden till annat. Städning, matlagning, familj, vänner, släkt, hobbies, motion - allt kan man försaka när Projektet slukar en. Det behövs egentligen inte ens en bra lön. Jobbet är så kul så man glömmer bort att det borde vara bättre betalt. Allt det där kan pågå i åratal. Det finns en tunnel framför en som man ser ljuset närma sig i. Det är bara några månader kvar, några rapporter, några redovisningar, några manusblad, några sammanträden. Motgångarna klarar man, biter ihop tänderna och fortsätter. Målet är viktigt. Vägen till målet också. Det behövs så ytterligt lite bränsle för att det ska fortsätta. Bara en guldstjärna då och då. Eller en gest. En lunch. En penna med namn på, en resa till ett skönt konferenshotell med bubbelpool. Teamet. Blicken hos medarbetarna när något visar sig vara rätt tänkt. Vi hade rätt! Vi hann! Vi vann! Åldrade hjältar Jag klarar bara inte av det! Jon Voigt ska se ut som han gjorde i Midnight Cowboy, för tusan! Den sista färden, där känner jag fortfarande igen honom, men vad var det för spöke som dök upp i en B-film alldeles nyligen. Min Jon Voigt! Nej, jag klarar inte av det! Och Robert Redford! Kom inte dragande med honom ett par filmer till! Han ska se ut som i Alla presidentens män, Mitt Afrika, Blåsningen och några filmer till. Redford ska inte se ut som om han kunde tala med hästar! Jag klarar bara inte av det. Alltså, rör inte mina hjältar! Richard Gere får inte bli äldre nu och knappt Kevin Costner heller. Och kom inte släpande med Jack Nicholson tillsammans med en ny brud, trettio år yngre. Han ska se ut ungefär som han gjorde i Chinatown. Paul Newman, denne manlige eternell går an, men snart tycker jag också han kan göra en manlig Driving Miss Daisy. Generation omogen En som däremot i min smak utan vidare kan lägga några år på nacken är idolen Leonardo DiCaprio. Jag hade svårt att se honom plaska omkring på Titanic som en stor passion. Den härliga Kate Winslet besinningslöst förälskad i en gymnasist? Det gick inte ihop. För mig. Men på film är ingenting omöjligt. Sophia Loren fick hjärtkrupp av Peter Sellers en gång obegripligt nog. Bottennoteringen i den vägen är nog ändå när Cyd Charisse tappade vett och sans av Maurice Chevalier! Hon tjugo, han säkert över sjuttio och troligtvis försedd med snörliv. Han tillhörde hennes farfarsgeneration, men sånt bryr man sig inte om i filmens värld. Snabbspolat Här växlar det snabbt. De här texterna ska glimta till en kort stund, de ska inte vara som ristade i sten. På webben är det skrivna bara nyanser på din bildskärm. Finns det inget nytt snabbspolat är det tomt här. Enkelt.   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Nyskrivet Filippas hus