Allt om min mamma Jag såg filmen häromdagen. Den gjorde ett outplånligt intryck på mig, men jag är inte människa att analysera varför och gå in i detaljer, filmen gäckar mig genom sin flyktighet, scenerna avlöser varandra i mitt minne i en allt snabbare takt, jag får inte grepp på den och kan därför inte sammanfatta eller beskriva. Det är en av de filmer jag måste se flera gånger för att kunna se och lyssna på vad som händer utan att vara nyfiken på hur det ska gå. Själva titeln är en paradox. Mamma är en hemlighetsfull person. Man kan aldrig få veta allt om sin mamma. Mamma berättar inte allt och även om hon berättar är det valda delar, små brottstycken och du får inget grepp, ingen helhetsbild. Mamma är en undflyende gestalt, en magisk fe, en person som du själv satt i en glasbur med etiketten Mamma. Frågar man mycket små barn vad mamma heter, vet de inte det. Hon heter Mamma, ingenting annat. Hon har inte ett förnamn och ett efternamn, hennes personnamn är en främlings. Hon är Mamma, hon heter Mamma, hon har ingen annan identitet. Ändå är hon naturligtvis en person som alla andra. Men i ditt liv är hon Mamma. Och hon är uteslutande till för dig. Förhållandet till mamma är mestadels på gott men ibland på ont. Det skiftar genom livets skeden. Banden mellan mamma och barn är starka, kan vara snärjande och kvävande, men aldrig likgiltiga. De finns där från början till slut. Mamma tycker att du är en mycket viktig person, precis så som du tycker själv. Och eftersom du är en så viktig person blir det inte riktigt tid till att fundera över hur mamman till en så viktig person kan vara eller vad hon kan tänka. Utanför rent praktiska saker som rör dig som är en så viktig person. Mamma sitter i sin glasbur med etikett på och du sprattlar utanför och ser henne bakom glaset. Hon kommer aldrig att berätta. När du blivit så långt kommen i livet att du gärna skulle vilja veta hur Mamma tänkte och tyckte i samma situation är Mamma så gammal att hon inte minns eller vill minnas eller också finns hon inte längre. Du kommer aldrig att få veta allt om din mamma. Får du veta några detaljer så att du kan lägga ett pussel, behåller hon ändå viktiga bitar och det är ingen idé att leta efter dem. Din mamma ler som Mona-Lisa, hon ger dig inga svar. Hon behåller sina hemligheter. Kanske är hon glad att du satte henne i glasbur och fäste en stor etikett på utsidan: Mamma. Det ger henne ett slags skydd. Hon behåller sina hemligheter och du kan stå vid hennes grav och ändå inte ha fått svar på alla dina frågor. Du kan bläddra i hennes efterlämnade album och försöka tolka hennes ansikte och du kan försöka dra dig till minnes vad hon egentligen sade de där gångerna du inte hade tid att lyssna. Men hon ler bara mot kameran och du känner igen blicken. Du vet egentligen ingenting om din Mamma. Utöver att hon var det.   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus