Ibland står det still Det händer inte någonting. Eller också händer det så mycket att det inte går att urskilja några enstaka detaljer. Allt bara flyter samman. Just nu är jag ganska skrivtrött. Det är en period då jag borde städa lådor och sortera papper i stället. Inte sitta vid tangentbordet och försöka fånga några ord. De flyger och fladdrar men de fastnar inte. Ett ord som jag uttalade fel när jag var liten var kakelugn. Jag trodde det hette kake-lugn. Jag säger det fortfarande med den lilla pausen på fel ställe. Vi eldade i kake-lugnen och jag trodde det hette så. Länge trodde jag också att det hette ju-lafton. Hur ska världen se ut för ett barn som tror att det heter kake-lugn och ju-lafton? Kan det barnet någonsin få ordning på verkligheten? Antagligen går en del vuxna omkring som förvirrade barn hela sitt liv för att de aldrig fått någon ordning på orden. Efter alla mina ju-laftnar grips jag fortfarande av villrådighet inför en del ord. Heter det si eller så? Orden är inte självklart utbytbara. Det gäller att hitta exakt rätt, inte slinta med tungan och inte göra paus på fel ställe. Nu får skrivtröttheten ta över. Jag stänger datorn och städar en låda i stället!   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus