Fenrisulven Utgård var också vargarnas, ulvarnas, hem. Numera är vargar sällsynta och fridlysta. De är inte ens så farliga som man trodde för längesen. På den här tiden var vargar förfärliga bestar. De var grymma, vilda och listiga. På Utgårds kala hedar tjöt ulvflockarna mot månen. De gnydde och skrek, de slogs med varandra och de blev aldrig mätta hur mycket de än åt. En del vargar var så vilda att de rasande kastade sig mot natthimlen och nafsade efter stjärnorna. Måne-Garm, ulven som jagade Måne, var en sådan best. När hans käkar slog samman om månen, färgades hela himlen röd av blod. I Utgård fanns en trollpacka som hade fött tre fasansfulla barn, Midgårdsormen, dödsgudinnan Hel och Fenrisulven, som är far till alla andra ulvar. Gudarna tog hem Fenrisulven och födde upp honom på sin gård. Ulven var så vild att ingen mer än guden Tyr vågade sig in till honom med mat. Fenrisulven blev större och starkare för var dag, och gudarna var rädda att han en dag skulle förgöra dem. De funderade hur de skulle göra för att binda den vilda besten. De tvinnade då ett rep så starkt de kunde och lade det framför ulven för att se om han kunde slita sönder det. Så snart Fenrisulven hade sett repet, slet han det i bitar så lätt som om det varit ett hårstrå. Gudarna gjorde ett nytt rep, dubbelt så starkt som det första. De smög sig på ulven och lade repet om honom. Men Fenrisulven började att vrida sig och slog mot marken, och det repet gick också sönder. Då blev asarna rädda på allvar. De förstod att det gällde att överlista ulven. De befallde dvärgarna att smida ett rep, mjukt som ett silkessnöre och starkt som järn. Dvärgarna gjorde ett rep av sådant som ingen kan hitta och ingen kan övervinna. Det är ljudet av kattens tassar, det är kvinnors skägg, bergens rötter, fiskens andedräkt och fågelspott. Allt detta lindade de runt omkring björnssenor. När gudarna fått dvärgarnas rep drog de och slet i det, men ingen lyckades ha sönder det. De lockade ut Fenrisulven på en ö. De visade repet för ulven. - Det här repet ser kanske inte starkt ut, sa gudarna, men det är starkare än man kan ana. Kanske du kan slita sönder det, precis som du gjorde med de andra repen. Fenrisulven blev misstänksam. - Det där repet ser inte mycket ut för världen, sa han. Men om det är tvinnat med list och svek, får ingen lägga det runt mina ben, hur tunt det än är. - Kan du inte slita sönder det, behöver vi inte vara rädda för dig, svarade gudarna. Då ger vi dig fri. - Om ni binder mig och jag inte kan ta mig loss själv, då får jag nog inte någon hjälp, sa Fenrisulven. Jag har därför ingen lust att försöka. Men jag vill heller inte kallas feg. Ni får binda mig, men en av er ska sicka in sin hand i min mun som tecken på att ni inte tänker svika mig. Gudarna tittade på varandra, men ingen ville erbjuda sig att sticka in handen bland de vassa tänderna i ulvens käft. Till slut erbjöd sig Tyr att göra det. Han var ju den ende som vågat komma nära ulven för att mata honom. Tyr stack in sin ena hand i Fenrisulvens gap. Fenrisulven kämpade för att bli fri från dvärgarnas rep. Repet stramade, och ju mer ulven ansträngde sig för att komma loss, desto hårdare stramade repet. Gudarna tyckte att det såg komiskt ut och de gapskrattade. Men Tyr skrattade inte. Han blev av med sin hand, för Fenrisulven knep ihop käkarna och bet av honom handen. Fenrisulven var nu överlistad och bunden. Gudarna tog repets andra ände och stack det genom en stor klippa. De stoppade en stor sten i hålet för att hålla repet fast. Fenrisulven var rasande och kastade sig för att komma åt gudarna. Han öppnade sitt stora gap, men gudarna stack då ett svärd i hans mun så att svärdets handtag stötte mot ulvens underkäke och svärdsspetsen stötte mot gommen. Ulven kunde därmed inte stänga sitt gap. Han stod där och ylade och ur hans mun rann fradgan som en fors. Fenrisulven skall stå bunden på det sättet till världens sista stund, Ragnarök. *** Det dunsade ner Antologi 7 från Natur och Kultur i brevlådan i dag och där finns min berättelse med i fint sällskap. Jag kommer att bli världsberömd i hela skolan!   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus