Många spår Så underligt det är, att nästan varje dag innehåller så många spår. Det är vardagsspåret med alla bestyren och alla små lappar med kom-ihåg, man ska komma ihåg att köpa tvål och tändstickor och toalettpapper och ringa till den och den och betala en räkning och beställa tid hos tandläkaren och gratulera någon på födelsedagen och byta sängkläder och sy i knappar och hämta kemtvätt och sånt. Sen går det en massa spår i tankarna härs och tvärs. Ena sekunden får jag ett doftminne, det kommer ett doftstråk som får mig att tänka på en vinter för längesen då jag åkte skridskor på Tranebergssjön och inte var mer än ett oskrivet blad, andra sekunden minns jag en liten blå stickad väst med broderade blommor som min mamma gjorde och som jag älskade så mycket att jag aldrig kunde kasta den eller ge bort den. Knapparna var röda hjärtan och vem kan någonsin skiljas från en väst med röda hjärtan? *** Sen är det lite plockande med papper som kommit i oordning och det gör alla papper hos mig. Det viktiga papperet som nyss låg överst i högen ligger inte där längre. Det har hoppat in och gömt sig och då går det en lång stund till att leta efter det. Men under tiden så funderar jag på hur jag ska formulera en text så att den blir exakt. Varje ord ska liksom fylla en liten gjutform och allt ska sen hänga samman som länkar i en kedja. Ett spår leder till det försvunna papperet och ett leder till de ord som ska gå in som spik i smör. *** Ett av den här dagens spår har sysslat mycket med Främlingar på tåg, den i mitt tycke allra bästa av Alfred Hitchcocks filmer, en svartvit film med Farley Granger och Robert Walker, vilken gör sin kanske bästa roll som en iskall psykopat. Filmen gick nyligen i TV i samband med Hitchcockjubileet, jag ångrar att jag inte spelade in den för just nu skulle jag gärna se den en gång till. Filmen bygger på en bok av Patricia Highsmith och det är hon som är föremål för en artikel i dag i DN. Materialet tar ett helt uppslag och det har tagit tid att läsa och fundera. Inte minst fotot av författarinnan är märkligt. Det finns ingenting, absolut ingenting inställsamt, insmickrande, flirtigt eller bevekande i hennes ansikte. Hon stirrar genomträngande in i kameran och inte en skymt av ett leende finns i anletsdragen. Det är ett ansikte som vågar visa sig naket inramat av testigt hår. Nu går The Talented Mr. Ripley på biograferna, nominerad till fem Oscar och med fyra och fem stjärnor, getingar, plus och solar och allt vad det är för symboler. Se filmen med Matt Damon och Gwyneth Paltrow och läs boken av Patricia Highsmith. Henne kommer man inte undan, som DN skriver. *** Spåret på söndagen gick för oss rent konkret till Marzipanerna som snart fyller ett år. Knoll tar två, tre steg innan han dunsar ner på mjuka blöjbaken, Tott tittar i böcker och säger titta, titta. De har ett eget språk som ingen annan förstår, men de bubblar och skrattar åt varandra i en egen liten värld. Ett par timmar med söndagslunch och mjuk samvaro med barnbarnen var dagens underbara, oöverträffade spår.   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus