Söndag Ibland märker man att det är söndag, ibland inte. På ön kör grannen motorsåg, söndag som vardag, gräsklippare går eller snöslungor, man hugger och bankar och sågar och jobbar. Trafiken går som vanligt, ibland nästan mer på söndagar då alla vill ut till landet eller tillbaka till stan. Köpcentrum är öppet, massor av folk, kundvagnar, bilar, ungar i barnvagn. Ingen söndagsfrid där inte. Ordet söndagsfrid finns faktiskt. Det är ett begrepp. Det finns ingen vardagsfrid eller lördagsfrid, men söndagsfrid det finns. Åtminstone i ordlistan! *** Fler ord som väl håller på att försvinna: söndagsfin, söndagsklädd och söndagskostym. Jojomensann, förr skilde man på vardagskläder och söndagskläder. Fattig eller ej, man klädde sig så fint man kunde när det var söndag så att man kände sig söndagsfin. Den nya kostymen blev söndagskostym för inte kunde man direkt ta den till vardagskläder. Sen gick man på söndagspromenad hela familjen tillsammans. På söndagspromenaden mötte man andra familjer, stannade och hälsade och pratade en stund. När man skilts åt kunde man prata lite om att den andra frun hade en ny hatt och barnen hade fina nystickade koftor. På vår och sommar gjorde man söndagsutflykter gärna tillsammans med andra familjer. Medan de vuxna satt på filtar och pratade sprang barnen och lekte eller sparkade boll. Vi åkte ofta ut med snurran till någon holme och stannade hela dagen. På våren åkte vi och plockade liljekonvaljer eller letade Adam och Eva. Inga blommor var fridlysta på den tiden utom orkidéer och Adam och Eva hade ingen riktigt klassat som sällsynt orkidé än, så man kunde plocka dem också. Söndagen var den enda dag då de flesta pappor var lediga och den enda dag i veckan då hela familjen kunde vara tillsammans. *** På förmiddagen gick barnen i söndagsskola, det gör en del barn än. På ön traskade vi iväg till bönhuset på söndagsförmiddagen. Alla barn var förstås nytvättade och hade söndagskläderna på. Där tog söndagsskolefröken emot, vi sjöng och hörde berättelser och fick se en plansch. Och så hade var och en några öre med sig för att skänka till stackars fattiga barn i Afrika. Det satt en liten negerpojke på sparbössan och när en slant trillade ner då bockade pojken, Sambo kallades han. Vi hade aldrig sett någon i verkligheten, bara på bild. En gång kom en pastor som var svart på besök, vi fick komma och ta på honom och han vände upp handflatorna så att vi kunde se att han hade ljusa handflator precis som vi. Det var mycket märkligt. Sen visade han ljusbilder från Afrika så vi fick se hur de där barnen som vi gav slantar åt, hade det. *** Söndagsmiddag åt vi i stora rummet, inte i köket som på vardagar. Då serverades finare mat än alla andra dagar, gärna kalvstek med god sås, lingonsylt och inlagd gurka. Ibland kunde vi få kyckling och var det väldig fest fick vi glass till efterrätt. Annars var det kanske fruktkräm eller ingefärspäron eller katrinplommonsufflé. Men efterrätt serverades alltid, även på vardagar men då blev det mest saftkräm eller saftsoppa. *** Söndagskvällen var lite annorlunda den också. Ingen började dra fram stoppkorgen för att stoppa strumpor eller städa i lådor. Det var ju fortfarande söndag. Det kändes i luften hela dagen. Hos mormor fick man inte ens ta i en sax på söndagen. Så strängt var det inte hemma, så jag brukade kunna sitta och klippa pappersdockor vid köksbordet, men hos mormor fick jag en gång en sträng tillsägelse när jag tog tag i en sax. Mamma fick förklara och trösta länge för jag förstod inte alls varför mormor hade blivit så sträng. *** Alla söndagsord är inte så ofta i bruk numera, men söndagstidningen är alltid lite tjockare med mera läsning och så finns det söndagsbilaga, också en lite mer påkostad och innehållsrik tidning. Söndagsmorgonen är en skön morgon, då kan man börja lösa söndagskrysset och om man planerar kan man nog finna söndagsfrid även numera. I dag tog vi en söndagspromenad, åt en söndagslunch och när vi gick hem märkte vi att det var en annorlunda rytm. Torget låg öde utan torgstånd, folk promenerade i sakta mak i det vackra vädret, ingen kom släpande på tunga kassar och portföljer, det var litet trafik och över alltihop vilade söndagsfriden. Det kändes verkligen att det var söndag.   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus