Nästan mitt i natten Jag skriver en ny text fastän det är alldeles för sent. Förra texten var allvarlig, jag menar varje ord, men tycker inte att det är precis vad man ska möta om morgonen. Är det någon morgontidig gäst vill jag ha lite ljusare mottagande. *** Om någon inte har beställt biobiljetter per telefon så varnar jag: Det är rena farsen! Jag försökte ett par gånger innan jag lyckades. Jag kom helt enkelt av mig medan alla filmer rabblades upp, sen alla biografer, sen alla tider. Och man skulle snabba sig på och trycka för annars rabblade rösten vidare. Till slut lyckades jag! Jag hade fått två gratisbiljetter och ville gärna använda dem att glädja en bekant med ett biobesök. Vi såg Tzatziki, morsan och polisen och jag grät så det rann och droppade och näsdukarna knycklades ihop. Inte för att det var så sorgligt, men det var mycket rörande och jag tyckte det fanns så ljuvliga scener. Stora snyftet för min del. Och det kändes underbart att gråta, så då grät jag en skvätt till! Min bekant fällde inte en tår, men tyckte också mycket om filmen. Efteråt tog vi en fika på Café Bellman. Vi var ganska eniga om att det är en film för vuxna, barn kan nog inte riktigt uppfatta alla undertoner i filmen, men det är helt säkert en bra familjefilm. Jag kan mycket väl tänka mig att se den en gång till. *** Bokreakatalogerna ligger på bordet, det blir ingen ordning på mina bokdrömmar. Jag planerar att lämna in en lista, men beslutsångesten är stor. Jag brukar sätta ett pristak och försöka hålla mig inom den ramen. Det har aldrig lyckats, vill jag meddela, men det är ett bra försök!   Snabbspola bakåt Snabbspola framåt Kommentar direkt Tillbaka till Nyskrivet Filippas hus