Mitt liv som Babuschka

Den där ryska dockan, det är jag det. Utanpå en stadig och stabil tant, som när man plockar isär henne innehåller en massa små dockor, mindre och mindre tills man kommer fram till baby-babuschkan.

Så är livet för mig. Jag är allesammans och ibland vill jag få utlopp för min fyraåring inuti eller min rabiata tonåring! Eller alla de andra inne i min babuschkakropp. Inte vill jag något ont med det. Jag vill bara få utlopp för mig själv som är instängd i en trädocka och vars rop inte hörs ut för alla lager av dockor!

Ute i IRL som verkligheten heter numera - förr hette det väl ingenting, för det fanns ingen annan värld - är jag bara ytterbabuschkan. Ingen ser de andra. Så när jag fnittrar vanvördigt eller kastar en bläng på charkuteristen så är jag en fånig tant. Komisk närmast. För att inte tala om när jag försöker tubba budet som kom med digitalboxen att installera den också. Han steg två steg baklänges och eftersom han inte hade stängt hissdörren for han ner med närmaste avgång.

I telefon går det bättre. Jag är försedd med en bra telefonröst och kan lägga den lite i ungdomligt läge och det brukar gå hem. Jag fnissar vanvördigt när jag lägger på luren. Han gick på det! Hehehe.

Men ute i det där krassa dagsljuset går det inte bra för Babuschka. Hon blir skuffad och knuffad, hon syns inte alls en del gånger och man tar henne inte på allvar. Babuschka är en gammal tant och som sådan får man en omild behandling i vårt land. En del saker kan man helt enkelt inte göra! Eller törs.

En babuschka törs inte gå var som helst och särskilt inte med handväskan över axeln. Hon törs inte vara ute sent om kvällen och törs inte snedda över en del platser. Babuschka törs inte gå in på puben heller. Där är det reserverat - osynligt visserligen, men ändå - för yngre dockor som finns långt inne i Babuschka.

Om Babuschka skulle vilja dansa så är det bara på julgransplundring det går numera. Och Babuschka ska helst hålla sig inne och virka och hålla käften. Virka och tig! Att Babuschka har massor av levnadsvisdom, humor och jävlaranamma, det spelar liksom ingen roll. Det är dom mindre dockorna inom Babuschka som har sin tid nu. Det blir aldrig stora Babuschkas tid mer. Aldrig mer.

Men Babuschka tar i hemlighet fram sin docka, tredje från minsten, och dansar med den i den ljuvligaste av nätter under silvermånens sken och gnolar Stranger In The Night. Det gör Babuschka, men berätta det inte för någon...

 

2001-12-19