Förlorad på webben

Sen jag fick uppkoppling mot internet dygnet runt är jag ganska mycket ute och surfar. Förr hade jag respekt för klockan, men inte nu längre. Jag förirrar mig längre och längre bort bland länkarna. Det är som en aldrig avslutad upptäcktsfärd. En mycket spännande färd som man aldrig anar var den slutar.

Minsta anledning leder till att söka ett ord eller en företeelse och sen är det rakt ut i djungeln. I kväll hamnade jag i släktforskning därför att jag hittade mitt eget, mina föräldrars och andra släktingars namn i ett arkiv. Det tog sin rundliga tid och länkarna grenade ut sig mer och mer och jag försvann snart in i mörka arkiv och märkliga register. Det är ständiga aha-upplevelser!

Jag lägger bokmärken här och där. Jag tror nämligen att jag ska återvända till varje intressant sida. Det gör jag nästan aldrig! Ibland rotar jag bland mina bokmärken - listan är en halv meter lång - och försöker minnas vad det kan vara som gömmer sig där bakom de olika rubrikerna. Fullkomligt chanslöst.

Förlorad på webben - det är jag. Förlorare på webben kanske också. Jag är för rastlös, för otålig, för nyfiken för att kunna stanna upp. Jag nosar vidare som en spårhund. Lägger ett bokmärke här och där för jag tror jag ska följa min egna spår tillbaka. Någon gång.

Ändå har jag mina absoluta favoritställen dit jag återkommer som till flödande källor. Där finns alltid något att vederkvicka sig med. Det finns källflöden även på webben. Det gäller bara att hitta dem!

2001-11-27