Filippas kolumn
2001

 
 

Skrivandets lust och lycka

Att skriva är för mig det roligaste hantverk, det är tröst och uppmuntran, det är en aldrig sinande ström av kraft och energi och det är den bästa av känslor när en text har blivit exakt så som jag vill ha den. När sista punkten är satt sprider sig vällust.

När jag skriver mår jag bra. Dvs jag kan vara djupt olycklig ibland när jag skriver, demonerna river och sliter och hjärtat är brustet. Men medan jag skriver blir jag på bättre humör, jag blir gladare vare sig jag har orsak eller ej. Det skrivna fungerar som medicin, som en förlösare från allt som är mörkt och dystert. Sorgen eller orsaken till sorgen finns kvar när jag skrivit färdigt, men jag har blivit ett uns starkare och kan orka med en dag, en vecka, en månad till.

Ibland kommer skrivandet i vågor. En dag kan jag skriva från morgon till kväll, jag kan inte hejda detta flöde av ord som sköljer över mig. Sedan torkar orden, de ligger som stela lerklumpar och vill inte lysa och dansa. De vägrar helt enkelt att ställa sig i givakt för mig och sen dansa efter min pipa. Det är sorgliga stunder.

Jag går rastlös och olycklig som en instängd tiger. Blir sur och vresig, känner mig hopplöst deppig. Tankarna är dystra, sega som trögflytande olja, det slår inga gnistor minsann. Men innan jag vet ordet av så börjar orden att dansa och piruettera igen, de dansar på lina, de gör volter, de slänger sig i lianer och kan vandra i den hetaste öken utan att törsta och skrumpna ihop.

Då är det fest. Fingrarna knattrar och jag skriver, skriver, skriver. Ingenting får hejda mig. Ingenting kan hejda mig. Förr var det jobb och plikter, barn och barns uppfostran, ambitioner i yrket, strävan, tävlan och ävlan. Den egna lilla bekvämligheten, tryggheten, drömuppfyllelsen gick före. Inte nu. Jag är fri. Jag skriver när jag vill, när jag behöver, om vad jag väljer, om vad jag tänker eller drömmer. Och den nya världen med sin underbara teknik får mig att kunna visa vad jag skriver för alla, den som hittar hit kan läsa det! Och det är nog skrivandets yttersta lust och lycka: detta att någon läser det man skriver.

2001-11-22

 

Arkiv | Filippas forum | Mail