Moderna bohemer

Operan Bohème spelas just nu på stockholmsoperan. Eftersom jag gärna slinker in där så bevakar jag repertoaren och väljer godbitar under säsongen. Självklart är det de stora namnkunniga operorna som främst drar mitt intresse. Carmen, Tosca, Figaros bröllop, Rigoletto, Madame Butterfly med flera säkra kort. En opera kan man se många gånger, det gör inget att man vet precis "hur det går".

I går afton var det dags för Bohème och det var första gången jag skulle njuta av den live. Jag har bara sett brottstycken på TV tidigare och förstås lyssnat till en del arior, främst med min idol alla tider: Maria Callas. Hennes fanclub har jag tillhört mycket länge och inom parentes anser jag henne vara den största rösten någonsin - av de som finns bevarade vill säga.

Det finns en trend inom operavärlden just nu - hoppas jag skriver fel och att det bara är inom stockholmsoperan! - och det är att göra billiga, fula, avskalade scenarier, klä sångarna i lufsiga trista kläder och på något sätt modernisera de gamla operorna.

Det förstör lite av festen kring operan. När man förväntar sig att de ska glittra och spruta färgglädje så möts man av vardagskläder från HM och grå interiörer med en stol eller inga möbler alls.

Så också i Bohème. Visserligen var det väl lite lump och second hand på bohemerna redan för 100 år sedan. Operan hade urpremiär år 1901. Men jag föreställer mig att man åtminstone i någon av scenerna försökte få in lite flärd och färg. Icke här.

Bohemerna kom i jeansjackor, lufsiga tröjor och hade det väldigt knapert. De hade i stort sett bara en stol, en skrivmaskin, ett stearinljus och kaminen där Rodolphe eldade upp sitt manus var en liten lucka i golvet. Oj, så fattigt det var. Den enda som fick klä ut sig lite kul var Musette, för henne slog det gnistor om.

Man hade på något sätt försökt att flytta handlingen 100 år framåt. Tredje akten utspelades helt framför en grå fabriksmur där ingen ens hade sprutat lite graffitti. Usch, så trist. Och hur troligt är det att en fattig flicka i våra dagar försörjer sig på att brodera blommor? Sen ska Mimi dö i TBC och har en rörande dödsscen. Men nog verkar det otidsenligt nu att vandra omkring hostande i gränderna och ha lungsot. Ska man modernisera, kan man väl göra det rakt av och låta Mimi dö i aids. Men se där gick gränsen.

Att modernisera och kladda till gamla mästerverk är ett otyg! I Carmen hade tobaksarbeterskorna städrockar på sig och soldaterna var klädda i ett slags träningsoveraller. Nu har jag sett Rigoletto som pajas under en tid som skulle föreställa 30-talet före världskriget - var fanns glansen? Och så Mimi med nån slags Hennes & Mauritztrasa. Det räcker nu. Nästa gång ska jag se baletten Svansjön. Hoppas de inte gett sig på svanarna också!

 

 

2001-11-15