|
De lugna kvarteren
Filmen Mångalen gick nyligen i TV och jag såg den igen för vilken gång i ordningen minns jag inte riktigt.Filmen handlar om en italiensk familj i New York och visar storstaden från en annan sida än polisfilmer och andra actionfilmer som är inspelade på södra Manhattan. Här ser man Cher som spelar huvudrollen promenera lugnt på en gata utan att någon annan person finns i sikte. Gamle farfar går ut med sitt koppel av hundar så att de ska få yla mot månen och det är inte något folkvimmel runt omkring. Det är som i vilken småstad som helst, lugnt, stilla, inga tjutande polissirener eller skrikande bilbromsar. Det är en småstad, några kvarter i en av världens största städer.
Ibland blir jag förbluffad över hur många sådana lugna oaser det ändå finns mitt i världens storstäder. Internationellt sett är Stockholm inte någon riktigt stor stad, men hur utmålas den i massmedia? Bilderna är alltid från city, platserna där det kryllar av folk, där trafiken är tät och där det händer eller förväntas hända något. Ofta har det också hänt något uppseendeväckande och det är den bilden av Stockholm som präntas in via massmedia.
Som turist dras man till de stora mötesplatserna i städerna, där de berömda byggnadsverken finns, museer, varuhus - där stadens hjärta är. Sällan kommer man till de små oaserna, kvarteren där det är lugna gatan, eller de små andningshålen som stadens egna invånare så väl känner och söker sig till.
Jag vet en liten gatstump som är tre kvarter lång, den ligger parallell med en av Stockholms paradgator. Inte ens taxichaufförerna är tvärsäkra på att hitta dit. Beskriver jag den gatan möts jag av tvivel. I Stockholm? Omöjligt! Hur det ser ut och är i Stockholm har alla klart för sig. Den bilden innehåller inte en liten gatstump, tre kvarter lång, där det inte är någon trafik, där man ser tre, fyra människor i taget, där det inte finns några butiker mer än en frisersalong och en keramikverkstad. Och dit nästan inget buller från de stora paradgatorna når.
