Ur myrlejonens liv Om man ska uppleva en riktig rysare ska man välja något ur insekters liv. Ta till exempel den riktiga skräckthrillern om myrlejon. Jo då, det finns sådana djur! Närmaste adress jag känner är Böda strand på Öland. Ett myrlejon behöver en sanddyn. Någon gång i urtidens morgon sa Myrlejonens anfader: Mina ättlingar, vi måste söka oss en riktigt bra livsmiljö för våra speciella egenskaper och vår utomordentligt skickliga fångstmetod. En sandbank! Och så begav sej alla myrlejon till närmaste sandområde. Det blev som Israels uttåg ur Egypten ungefär. Ett myrlejon har naturligtvis aldrig gått på universitetet och lärt sig de matematiska och fysikaliska lagar som det tagit människorna generationer för att komma på. Tänk på hur mycket möda och misslyckanden och förnyade försök det tog bara för att bygga pyramiderna! Myrlejon kan bygga pyramider fast tvärtom. De gör en grop i sanden med den perfekta lutningen på "väggarna" så att minsta lilla felmarginal märks. Där myrlejonen har sin hemvist är det fullt med upp-och-nervända runda koner i sanden. Längst ner i botten, osynligt, ligger myrlejonet. Det ligger därnere i den varma sanden och väntar på sitt byte. Att bygga en upp-och-nervänd kon är en enkel match för ett myrlejon. Det borrar ner sej i sanden och sprätter sand åt alla håll och så förlitar det sig på de fysikaliska lagarna och sandkornen lägger sej exakt så som de ska. Lätt som en plätt! Sen är det bara att liksom sjunka ner i gropens botten, ja riktigt borra ner sej och sen gäller det att vänta. Något annat finns inte att göra. Tramtramtram! Där kommer en myra springande över sanden. Den har ett bestämt mål. Den ska ta närmaste vägen hem till stacken eller närmaste vägen till den intressanta skatt som alla stackens invånare nu hjälps åt att släpa hem. En liten grop mer eller mindre i myrans väg spelar väl ingen roll. Den är som soldaten Bom som fick ordern Framåt marsch och fortsatte runt jordklotet för befälet glömde säga Halt! Myrans ivriga små ben halkar i sanden. Myran kan ingenting om fysikaliska lagar (åtminstone inte i det här sammanhanget!) och börjar sprattla för att komma upp ur gropen. Det går inte. Det är nämligen insektsvärldens Einstein själv som räknat ut exakta vinkeln. Sandväggarna är så perfekt byggda att de inte ger fäste för några myrfötter. Sprattla du bäst du vill! Du är såld! Redan första sandkornet som rasade ner i gropen väckte myrlejonets intresse. Det ligger där och registrerar varje rörelse i sin fångstgrop. Men än är det för tidigt att gripa in! Myran måste halka ner i gropens botten innan det är dags för nästa fas. Den kommer snart. Hur än myran bär sej åt så kommer den till slut i sin sprattlande kamp att trampa med en fot alldeles i närheten av myrlejonets käftar. Fångstklo, mer korrekt. Knips! Myran fortsätter att kämpa och sprattla och vem skulle inte göra det. Det är emellertid fullkomligt meningslöst. Ödet är redan bestämt. Från att ha fastnat med ett ben i myrlejonets käft, dras myran i ett allt fastare grepp ner i sanden, halva kroppen är redan begravd i sand men myran sprattlar så länge den fortfarande är uppe i ljuset. Till slut är myran helt begravd, borta. Den lilla gropen har blivit stökig av den motsträviga myrnas fruktlösa kamp och när myrlejonet sansat sej, fått i sej myrsteken, så börjar den sprätta sand igen för att göra sin lilla fångstgrop i perfekt form för nästa offer. Ur myrlejonens liv - en thriller som kan få den mest raffinerade våldsopera på video att blekna! © Filippa 26.10.98 Nästa: I Riktiga Livet Tillbaka till Nattboken Filippas kolumn Filippas lilla hus