Den gamla Julias klagosång När jag står på min balkong om kvällarna saknar jag verkligen någon som sjunger serenader för mej. Jag har sett i gamla filmer att det kommer en snygging och sjunger om man står tillräckligt länge på balkongen. Förra vintern stod jag och huttrade i timtal och till slut fick jag förstås lunginflammation och hamnade på sjukhus. Det var som på Cityakuten fast läkarna var inte så snygga. Jag försökte se ut som Greta Garbo i Kamelidamen så fort överläkaren kom, men han hade nog inte sett den filmen. Sen blev jag frisk och till våren var det bara att stå på vakt igen. Nu hade jag skaffat mej en stol för det blir väldigt tröttsamt att stå hela tiden. Där kunde jag sitta och virka medan jag väntade. En enda gång kom det en karl. Jag märkte att han glömt gitarren men jag tänkte får man höra Julio Iglesias sjunga a capella så kan man dö efter det utan att ha sett Neapel. Till slut kom gitarren fram. Den såg underlig ut men det finns så många nya instrument. Det var gårdskarlen. Han skulle klippa buxbomshäckarna! I somras väntade jag i ur och skur, men det kom aldrig någon. Jag trodde att åtminstone någon Gene Kelly skulle komma singin´ in the rain och hoppa i vattenpussarna, men förgäves. Nu går det mot vinter. Jag vågar inte riskera en lunginflammation till, så jag har bara balkongdörren på glänt numera... © Filippa Nästa: Den tragiska balladen Tillbaka till Nattboken Filippas kolumn Filippas lilla hus