En modern fabel Det var en gång två fåtöljer. De hette Hudge och Giant. De stod i lugn och ro på möbelvaruhuset och då och då kom någon och slog sej ner i dom. - Å, vilka underbara fåtöljer! - Så bra man sitter! - Mmmm, här skulle jag kunna somna! - Tänk du att mysa i ett par sådana här! - Jag har aldrig sett såna fantastiska fåtöljer! - Jag tänker inte gå upp ur den här! - Mina fötter behöver vila! Sånt där fick Hudge och Giant höra hela dagarna. Inte underligt att de riktigt pöste - ja pöste är ordet! - över sin förträfflighet. Det är så med folk som får mycket beröm och smicker - de tror till slut på vartenda ord. Så är det med fåtöljer också. Hudge och Giant fick storhetsvansinne. Inte nog med att de fysiskt var mycket stora, deras inre - deras fåtöljsjälar pöste. De var helt övertygade om att de var Fåtöljernas Rolls Royce och Mièle, alla andra fåtöljer kunde slänga sej i väggen för Hudge och Giant var störst, bäst och vackrast. Underligt nog fick de stå ganska länge på möbelvaruhuset innan någon började slå sina krokar ordentligt runt dom, känna på tygkvalitet, ta femton steg tillbaka för att riktigt se på dom, provsitta flera gånger, släpa dit andra för att de också skulle provsitta, komma tillbaka igen osv. Till slut var Hudge och Giant sålda. Dvs inte originalen för de fick stå kvar uppe på avdelningen för att gå på rea efter jul, men reserverna på lagret. De blev framsläpade och kånkade och fraktades genom staden för att intaga sina platser där så var bestämt. Det var visserligen en del problem om Hudge och Giant skulle komma in genom dörrarna, men det gick. Så var då Hudge och Giant på sin av ödet förutbestämda plats. Nu blev de inte bara Hudge och Giant, de blev Enorm-Hudge och Jätte-Giant! De fyllde upp ett helt rum, de pöste över alla bräddar som sötgröten i den gamla sagan, de höll på att täppa till alla dörröppningar och tränga ut alla andra möbler i förstugan. De fick allt annat att se felplacerat ut, de fick allt annat att se spinkigt, magert och minimalt ut! Men Hudge och Giant märkte förstås ingenting. De bara pöste och pöste. - Oj då, ja dom är verkligen enorma! - Väldigt stora....men snygga förstås! - Kanske ni kunde ställa dom lite på snedden! - Matgruppen måste bort förstås! - Man sitter skönt i dom, men... - Färgen är i alla fall snygg... Hudges och Giants husse och matte försvarade dem ganska tappert, i början helhjärtat sedan allt svalare. En dag hade Hudge och Giant pöst färdigt. De förstod ingenting! Men när de insåg att de fanns på annons i Gula tidningen och kallades FELKÖP! gick luften ur dem totalt. Sens moral: Högmod går före fall. © Filippa Nästa: Ett matminne Tillbaka till Nattboken Filippas kolumn Filippas lilla hus